Animatos största projekt hittills som sträckt sig över sju års tid. Svårigheter att svälja har blivit ett stort samhällsproblem i och med en åldrande befolkning men flera olika metoder finns för att lindra problemen. En är att utveckla speciellt anpassade livsmedel. Sväljproblem kan dock bero på många olika saker som kan påverka sväljningen på olika sätt. Vad som är lättsvalt och inte är därför inte alls självklart och varierar från person till person. SIK (ursprungligen Statens Institut för Konserveringsforskning, nu mer en del av RISE) ville därför utveckla ett mekaniskt svalg för att testa sväljbarhetens beroende av olika sjukdomsbilder. På översta bilden på RISEs hemsida syns projektledare professor Mats Stading och till höger doktoranden Waqas Qazi. Efter att Waqas disputerat utvecklades ytterligare två modeller anpassade för industriellt bruk varav den ena sålts till ett livsmedelsföretag i Australien. Vägen till en apparat som kan ge ett entydigt svar på om ett livsmedel är lämpligt för en patient med en viss diagnos är fortfarande lång men då sväljproblem kostar samhället stora summor finns förhoppningar om att staten eller livsmedelsindustrin ska vara villiga att skjuta till ytterligare medel till fortsatt utvecklingsarbete.
Som en parentes kan även nämnas att jag blivit medförfattare till två artiklar under projektets gång: A Device that Models Human Swallowing och A mechanical model of the human throat for swallowing rheology, Stading, Andersson, Holmberg. Nu ska man väl inte överdriva min betydelse som författare av dess men ändå roligt att ta ett första litet steg i den akademiska karriären!
Den första versionen av Gothenburg Throat, kallad "Glenn", under montering
Den första versionen hade tryckluftscylindrar för att simulera munnen. Dessa ersattes senare av stegmotorer.
Elektroniklådan på den första versionen
Förstärkare och datainsamlingsenhet för trycksensorer
Själva svalgmodellen
Elutrustning för att driva stegmotorer
Planfräsning av svalgmodell
Ursvarvning av svalgmodell
Montering av "Ada", anpassad för livsmedelsindustrin
Montering av gänginsatser
Kamerafäste till "Ada"
CAD-modell av "Ada"
Montering av "Glenda"
Pumpe Düse Einspritzung, eller enhetsinjektor på svenska, är ett insprutningssystem för dieselmotorer där spridaren och insprutningspumpen är sammanbyggda till en enhet. När man började köra bussar på etanol uppstod problem med injektorerna som inte funnits med diesel. Behovet av renovering blev därför stort och Animato fick chansen att utveckla en metod för detta.
Fixtur för test av PDE
Pumputrustning för provtryckning av PDE
Utrustning för test av öppningstryck
En i grunden lite sorglig produkt som i och för sig hade vissa medicinska möjligheter men som i första hand användes för att ta bort "generande hårväxt". Det unika med apparaten var att den istället för en laser använde en bredbandig ljuskälla för att bränna bort hårsäckarna. Efter en hel del turbulens och en lång resa hamnade den hos Powerlite där dess efterföljare fortfarande säljs. En intressant iakttagelse är att den version som såldes till sjukvården kostade dubbelt så mycket som den som såldes till skönhetssalongerna. Detta var dock inte alls något försök att utnyttja skattebetalarna utan den byråkrati som var förknippad med produkter som kallas sjukvårdsutrustning gör att priset fördubblas trots att det i grunden var samma apparat.
Laddarkort till IPL
Jordkontinuitetstestare
Rökgasanalysator till icke helt okända Siemens, då ett av världens största företag med nästan 500 000 anställda. Vår avdelning i Mölndal, Siemens Laser Analytics, bestod dock bara av ca 25 personer, de flesta konsulter. Analysatorn fungerade i princip som en lambdasond i en bil och mätte syrehalten i rökgaserna med hjälp av linjeabsorption. Den skulle dock placeras i skorstenen till kraftverk för att bättre kunna styra förbränningen så avståndet mellan sändare och mottagare var ca två meter. Jag fanns på plats i Mölndal i 1.5 år som elektronikutvecklare.
Ett av företagets mer osannolika produkter får man väl säga. Dragspelsentusiasten Kaj Olausson i Ljungskile hade upptäckt att många dragspelare ville kunna uppträda ensamma men att musiken från ett ensamt dragspel inte alltid var tillräckligt för att falla lyssnarna i smaken. Kaj började därför montera hallsensorer under dragspelens tangenter och signalerna kunde sedan med hjälp av ett kretskort från Animato omvandlas till Midi-format och skickas vidare till en synt.
Kemiprofessor Rolf Sköld i Stenungsund hade genom sitt företag Scanalys AB påbörjat arbetet med ett instrument som snabbt skulle kunna mäta upp vätskors egenskaper som funktion av temperatur och koncentration. Mitt arbete bestod av en hel del elektronik- och mekanikkonstruktion men i första hand programmering i LabView där man förutom att styra instrumentet ville kunna få turbiditet, pH, viskositet och konduktivitet presenterade i 3d-grafer medan man styrde koncentration och temperatur.
Labrobot Products AB, också i Stenungsund, och dess ägare Per-Ivar Fallenius ville förenkla hanteringen av bakterieodling hos bland annat sjukhus och livsmedelsföretag och utvecklade därför ett system med färdiga engångskoppar, Dilucup, för spädning med tillhörande skak och hanteringsutrustning. Skaken, kallad Dilushaker, med elektronisk styrning av den borstlösa motorn och elektronisk positionsmarkering produceras fortfarande och måste nog ses som en av Animatos mest lyckade konstruktioner. Per-Ivar har nu mer dragit sig tillbaka och sålt Labrobot till AddLife men Dilucup och Dilushaker säljs fortfarande över hela världen.
Kretskort till Dilushaker
Produktion av Dilucup med hjälp av den av Animato utvecklade fyllaren
När fibernätet började byggas ut behövdes laserkällor med variabel våglängd. Radians Innova i Göteborg drog till sig investerarnas intresse och fick kapital nog för att dra igång ett projekt att utveckla en laser som kontinuerligt kunde svepa våglängden mellan ca 1500 och 1600nm. Upplösningen skulle vara 1pm, därav namnet. Jag arbetade som heltidsarvoderad konsult i ca ett år hos Radians på Mölndalsvägen mittemot Liseberg med att utveckla elektronik. Radians köptes senare av Thorlabs, en stor amerikansk distributör av optikutrustning, och verksamheten finns fortfarande kvar men nu på andra sidan E6:an.
I slutet av 90-talet ville Vägverket göra trafikanterna lydigare vad gäller att följa de av Vägverket beslutade hastighetsbegränsningarna. Man beslutade därför att upphandla tre olika tekniska system, ett informerande, ett styrande och ett bestraffande. Vilket av dess som till slut skulle komma att väljas var väl rätt givet redan från början men Hogia Persontrafiksystem i Stenungsund fick hur som helst i uppdrag att ta fram det informerande systemet. Detta var ju före gps:ernas och det mobila bredbandets tid så lösningen bestod av sändarkort som placerades i gatukorsningarna plus små svarta lådor med en grön och en röd lysdiod i fordonen som var kopplade till den ordinarie hastighetsmätare. Syftet med systemet var alltså bara att informera föraren om fordonet framfördes snabbare än tillåtet, det fanns ingen sändare i de svarta lådorna. Bilprovningen i Umeå monterade lådor i 5000 bilar och sändare sattes upp i stadens gathörn.
Radiosignalstestare till SmartFart
Smedlund Miljösystem AB startades i början av 90-talet av de tre bröderna Lars, Per-Anders och Alf Smedlund med ambitionen att lösa Sveriges avfallsproblem. Deras far Henry hade ett antal år tidigare uppfunnet sopkarusellen som automatiskt byter säckar i soprummet och en av idéerna var att utveckla soprumsutrustning för källsortering så att sopnedkasten kan behållas. Lösningen blev Väljaren som med en korg hämtar avfallet under sopnedkastschaktet och flyttar det till utplacerade kärl eller säckar. Jag anställdes av Smedlunds 1994 och blev senare delägare i företaget. Väljaren var på många sätt en bra idé men hade det stora problemet att de som hade nytta av den och de som betalade för den var olika personer. Även om priset i de flesta fall var lägre än ett återvinningshus ute på gården tyckte de flesta fastighetsägare att hyresgästerna gott kunde gå ut med soporna istället för att fortsätta använda sopnedkastet så maskinerna blev ingen större försäljningssuccé. En succé blev däremot Smedlunds "öppna system" med insamling av matavfall i papperspåsar. De bruna papperspåsarna används idag av de flesta kommuner och är så etablerade att det nästan är svårt att förstå att man på 90-talet ville använda täta plastpåsar istället. 1997 beslutade vi att gå skilda vägar - Lars Smedlund fortsatt ensam med "öppna systemet", jag startade Animato AB och fortsatte utveckla Väljaren medan övriga spreds till olika företag.
Manöverpanel till Väljaren
Prototyp av Väljaren modell "Vridkorg" installerad på Övre Fågelbergsgatan i Göteborg
CAD-modell av den senaste versionen av Väljaren modell "Vridkorg"
Väljaren modell "Vridstos" installerad i Lilla Edet
Väljare modell "Linjärkorg" installerad på Stenungstorg
Mekanikdetaljer till Väljaren modell "Vridkorg"